cocktailsanddreams.blogg.se

Jaha, då var andra arbetsdagen avklarad. Det gick ju smidigt att komma igång igen efter en tids ledighet. Faktiskt. Jag hade egentligen en önskan om att hellre sitta på en kritvit sandstrand någonstans i Söderhavet och lyssna på vågornas kluckande. Jag menar, vem vill inte det? Istället får man ta på sig vinteranpassade kläder för att slippa eventuella frostskador och vagga fram som en dålig kopia av Michelingubben. Nä, Söderhavet it is. Får plocka fram den där sinnebilden när det känns som mest kallt och mörkt. Det livar ju upp. En tillflyktsort någonstans i hjärnkontoret. 

 

Nu undrar du säkert hur det gick med dottern som blev sjuk och det där avloppet som det var stopp i? Well...en jädrans skithistoria är vad det är. Dottern var riktigt dålig i helgen så jag beslöt att kontakta vårdcentralen i måndags. Som ett öronbarn själv och en son som har samma probem som jag, hade jag på känn att det var öronen som spökade. Dessutom hade hon svårigheter med andningen så i akutfall gav jag henne sonens Airomir. 

Väl på VC konstaterades det direkt att hon mycket riktigt hade öroninflammation men även väldigt trånga luftrör så medicin för allt skrevs ut. Och det är vad det är med Kåvepenin. Det är det mest äckliga skit som man lyckats komma på och detta ska barn tvingas att ta. Barn.
Redan första tillfället lillfia skulle få medicinen gick det käpp rätt åt fel håll. Och sedan var det som att dunka huvudet i väggen. Inget fungerade. Varken mutor eller hot. Och det gör ont i varje cell i kroppen när hon med all kraft tar i för att undslippa den här vidriga medicinen. 

Mannen har varit hemma med henne i två dagar och jag tackar min lyckliga stjärna för att jag har honom! Haha att han frivilligt vill "genomlida" hela dagar med nej, nej, nej och nej. Sånt pallar inte jag. Men idag har han haft ett genombrott. Lillfia har tagit sina tre doser. Woohooo! Knepet? Oboy och hot. Sedan har vi inhalatorn som också är ett kapitel för sig. Airomiren smakar lite illa så den är inte heller en favorit. Det är sjukt hur ett litet barn med sin vilja och vägran kan omintetgöra en vuxen människa. Har man aldrig behövt känna frustration där man inte kan se eller komma på någon som helst lösning...ja, man blir fullkomligt knäpp. Knäpp! Det är liksom mer än vad hjärnan klarar av. Snacka om härdsmälta delux. Kämpa på älskling. You can do it! 

 

Och vad gäller avloppet så lär detta ta sin lilla tid. Avloppsjouren hängde här i några timmar i måndags. Först vill jag ge all eloge till Avloppsjouren och deras kunniga peronal som visar ett engagemang och en stor vilja till att hitta lösningar. Så en rejäl hiss till dem. Kommunen däremot får en diss. Okunnig personal och en ovilja att hjälpa. Not okej! 
När Avloppsjouren väl kom blev vi tvugna att kontakta kommunen så vi inte rörde nåt i deras område. Så personal skickades ut. Personen som kom visste inget om något och det finns tydligen inga ritningar på rör och brunnar här ute. Personen visste inte heller riktigt var det fanns ett rensrör som kunde vara bra att gå ner och titta i. MEN det lokaliserade killen från Avloppsjouren tillsammans med svärfar. Och för att ta fram detta rensrör krävdes det en del grävning. Hahaha gissa vilka som gjorde det? Inte var det kommunpersonen i alla fall. Dåligt.

Det visade sig då stå stilla i röret, det fanns inget flöde så det indikerade på stopp någonstans. Lyckliga lilla jag tänkte högt att det var kommunens prolem då det låg ute vid deras område (rensröret befinner sig vid en annan gata ca 50 meter bort), men enligt kommunen var det vårt. Killen från Avloppsjouren skickade ner en slang och började fräsa för skiten skulle väck. Sedan skickade han ner en kamera och i anslutning till rensröret upptäcktes en sten. En sten ligger alltså och blockerar vårt rör och åtgärdas inte detta kommer vi ha stopp i all oändlighet. Suck!

Något modstulna gick vi tillbaka. Vi fick filmat hemifrån också ner i röret mot stenen för att se hur det såg ut från andra hållet. För vi började spekulera i vad som hänt. Det visade sig finnas en brunn ungefär halvvägs och både den och röret hade fel färg på grund av att röret varit vattenfyllt. Dessutom fanns en del sand och småsten också och detta indikerar på att något har gått sönder. Och vi började alltmer tro att detta hade hänt när de skulle dra in fiber till oss förra våren. 

Tydligen har detta varit vattenfyllt ett tag och att det sedan sipprat igenom vatten vid stenen längre bort. Det har tagit tid och det är det som har gjort att vattnet sakta sjunkit undan. Inte det där snabba som det ska göra. Och med tiden har området kring brunnen fyllts på. 

Så där stod vi och såg en och annan månadslön försvinna i tomma intet för oavsett så behöver det grävas. Det måste grävas upp och det ska rensas. 

Ett litet detektivarbete startade dagen efter och mannen ringde till markägaren för att höra om han visste om det fanns en brunn på andra sidan häcken ute på hans åkermark. Mannen fick till svar att ja, det finns det och den kördes sönder när man skulle plöja för att dra in fiber. För tydligen hade det här företaget hört av sig till markägaren för att meddela om det här. Brunnen fixades med nytt lock och de arbetade vidare. Inte konstigt att det blev så då kommunen inte har ritningar på något här ute hos oss... Suck! Men jippi säger jag, för nu hamnar problemet helt plötsligt hos någon annan. Nu ligger det faktiskt på de som åsamkat skadan. Det tråkiga är att det troligtvis kommer bli en utdragen process för ingen har velat höra av sig till oss. 

 

Så än en gång,

to be continued.

 

/W