Som en uppspeedad duracell-kanin

Sitter i ett halvdunkelt kök. Utanför mullrar det på håll. Åskan är på väg bort. Ganska skönt att få den här stunden för mig sjäv innan övriga huset vaknar. Jag önskar dock att jag låg kvar i sängen och sov, men den senaste tiden har jag haft större problem med att sova. Jag kan bara ligga på en sida annars vaknar jag av smärta i ryggen och det blir kämpigt att resa kroppen ur sängen och gå när det väl är dags att stiga upp. Och då jag bara ligger på en sida, vaknar jag av att det gör ont på just den sida där trycket är. 
Jag minns att jag hade samma bekymmer under förra graviditeten. Och egentligen ska jag inte klaga, för övrigt mår jag bra. Men nu när allt är som vanligt igen, rutinerna är igång så blir det jobbigt att inte få en hel natts sömn. Det påverkar mycket. Och det här är bara början.
Jag inser dock själv mer och mer att jag måste börja ta det lugnt. Jag är som en uppspeedad duracell-kanin som går på amfetamin och ska jag orka hela hösten behöver jag trappa ner. Men...det är ju lättare sagt än gjort. Det måste i stort sett ske under pistolhot. Annars viftar jag bara bort det som en jobbig fluejävel. Jag är ju jag. Är jag passionerat mitt uppe i något så är jag svårstoppad. That´s it. Basta!
 
Den senaste månaden har jag varit iväg mycket. Jag har i princip kommit hem för att kasta in grejorna i huset och sedan farit vidare eller så har jag inte varit hemma alls. Vi har inte riktigt hunnit få tid tillsammans. För när vi väl är tillsammans och kan sitta ner i lugn och ro, då hittar man mig i en annan del av soffan sovandes. Så igår var första gången på länge vi hade en hel dag tillsammans, men den skulle spenderas genom att göra allehanda ärenden som vi inte hunnit tidigare. 
Det slutade med att mannen gick ut i garaget och låste in sig där under eftermiddagen och kvällen. Han kom ut därifrån när han var färdig. 
En stor modell av en gammal Boeing Stearman. Sonen blev eld och lågor! Det har under det senaste året blivit en del grejor som skrotnisse gjort. 
Vi får se, kanske det kan bli något av det här i framtiden. 
 
Nu ska jag trycka ner en Alvedon i halsen och skölja med kaffe. Jag hoppas huvudvärken bara är huvudvärk och att det inte slutar i något mer. Jag hör även på sonen att något är på gång hos honom också... Typisk efter två dagar på förskolan!
 
Men men, än ska jag inte måla fan på väggen.
 
/W
 
 
 
 
 
 
 
 
Familj
1 kommentar