Fotbollsyra i sjukstugan
Då var man uppe med tuppen även idag. Att man aldrig kan få en chans att sova lite längre. De senaste månaderna har jag haft feta problem med att somna om kvällarna vilket i sin tur gör att det blir lite kämpigare att gå upp om morgnarna. Fast det dröjer egentligen inte någon längre stund innan jag piggnar till och sen är jag igång. För mannens del är han förstörd resten av veckan om han inte får sina timmar.
Att komma upp så tidigt, det känns lite synd. Jag menar, det är ju ändå semester då borde det vara lag på att alla i ett hushåll skulle sova till minst åtta i alla fall. Ibland går det, men de tillfällena är ovanliga.
Imorse när jag gick upp för att plocka upp en liten trollunge från sin säng, hörde jag direkt på hennes röst att något mysko var på gång. Både hon och jag har snörvlat den senaste tiden, men lillfia har åtminstone blivit bra.
Mitt bara hänger där i luften och vill inte riktigt bryta ut. Men den här gången tror jag att det är tänder på gång...igen. Ja, inte på mig då. Mig vetandes har jag alla redan.
Häromdagen upptäckte jag två kindtänder där nere och det är säkert fler på gång nu. Hon har fått alla tänder i överkäken så att hon bara skulle ha två i underkäken vore väldigt märkligt. Men ska hon bli riktigt dålig kan hon passa på nu, för sen är det för sent. Vi vill I N T E ha en repris från förra året när vi fick avboka resan två timmar innan flyget skulle gå. Det var något av det värsta jag varit med om just när det gäller resor. Och då har vi missat flyg, förlorat bagage och glömt att packa ner något, men att stå i köket mitt i natten och inse att vi inte kan åka för sonen har fått 40 graders feber. Den är inte rolig. Inte på något sätt. Allt löste sig och vi fick komma iväg två veckor senare, men snacka om snörpligt! Och till historien hör att sonen var feberfri samma eftermiddag sen... Men det fanns väl en mening med att vi inte skulle med på den turen.
Häromdagen upptäckte jag två kindtänder där nere och det är säkert fler på gång nu. Hon har fått alla tänder i överkäken så att hon bara skulle ha två i underkäken vore väldigt märkligt. Men ska hon bli riktigt dålig kan hon passa på nu, för sen är det för sent. Vi vill I N T E ha en repris från förra året när vi fick avboka resan två timmar innan flyget skulle gå. Det var något av det värsta jag varit med om just när det gäller resor. Och då har vi missat flyg, förlorat bagage och glömt att packa ner något, men att stå i köket mitt i natten och inse att vi inte kan åka för sonen har fått 40 graders feber. Den är inte rolig. Inte på något sätt. Allt löste sig och vi fick komma iväg två veckor senare, men snacka om snörpligt! Och till historien hör att sonen var feberfri samma eftermiddag sen... Men det fanns väl en mening med att vi inte skulle med på den turen.
Då var det dags igen. Fotboll. Denna sport som engagerar folk till det yttersta. Och så jäkla tokigt det har blivit. Men idag finns det inget som någon kan klaga på. 3-0. Den kändes förbannat bra!
Och vi var laddade från start till slut. Det har hojtats och gjorts segergester och danser. Vi var alla uppe i varv att det ett tag kändes som att kroppen hade genomlidit ett träningspass. Well, well done Sverige! Nu går vi in i nästa spännande fas.
Imorgon gör sonen sitt sista pass på simskolan. Han har utvecklats grymt mycket! Han började i nybörjargruppen men avancerade upp efter tre dagar. Nu simmar han 200 meter som om han inte gjort något annat. Lite kämpigare är det med ryggsimmet, men det får vi fortsätta öva på i sommar. Så jädrans roligt att se honom i vattnet. Han är ett riktigt vattendjur. Kul!
Over and out.
/W - proud moma