"Ärligt talat. Det är inga vänliga tankar..."
Äntligen kan vi se en ljusning i det här med prickarna! En del är på väg att försvinna, men det finns också en del som kommer fram från ingenstans. Dock inte lika stora och utmärkande som de första utslagen. Det största problemet har varit ansiktet och munnen. Där har lillfia haft den värsta ansamlingen av koppor. Hon har inte kunnat äta eller sova. Vilket naturligtvis har varit skitjobbigt. En av nätterna var både hon och jag vakna. Hela natten. Hon liggandes i vagnen med ögon stora som jordglober och jag dragandes på vagnen med släpandes fötter. Fram och tillbaka. Fram och tillbaka.
När man går där i vardagsrummet runt och runt i cirklar i timmar...mitt i natten. Ärligt talat. Det är inga vänliga tankar som far genom huvudet. Dels för att man redan är dödens trött av tidigare sömnlösa nätter och trött för vad man vet vad man kommer att behöva missa. Fast så är väl livet. Unexpected.
Men lillfia håller på att återhämta sig på det allra bästa sättet. Genom att mysa i massor! Och hennes oändliga glada och busiga humör börjar alltmer återkomma. Likaså sömnen.
I måndags begav vi oss österut och inandades Österlenig luft. Det blev en supermysig dag där vi varvade solig fika med backövningar av olika slag. Dels upp och ner för Brösarps backar och sedan upp och ner för Stens huvud.
Min man har aldrig varit på Stens huvud. Alltså på riktigt!? Jaja, nu har han i alla fall bockat av den biten på hans okända to-do-list. Och det värsta är att ju mer vi pratar om Skåne och vad som finns runt omkring oss så har han ingen susning. Ingen som helst susning! Vilket gör att jag måste sätta ihop en lista på ställen vi behöver besöka nu i sommar. Hahaha men vi har ju tid till det.
Min wanderlust är omättlig och det blir bara värre och värre för varje år som går. Det smärtar i kroppen när jag inte får komma utanför Sveriges gränser. Det gör ont. Det låter kanske löjligt, men det gör ont. Ont! Men nu slår vi ner den olustkänslan genom att besöka Danmark bland annat och andra för mannen okända platser i Skåne.
Idag läste jag ut Jason Diakité´s bok En droppe midnatt. Alltså karln vet hur man komponerar ihop en sångtext som fångar, men orden som han sätter ihop till en fängslande text i boken hänför och man rycks med. Diakité är grym! Det är den första skönlitterära boken sedan 2010 som jag läst. Pinsamt att erkänna det, men så är det.
Nästa som står på lut är Åsne Seierstad´s Två systrar. Jag har läst hennes tidigare verk i form av Bokhandlaren i Kabul. Så vi får se hur jag fångas av hennes litterära reportage.
Då dagarna nu bestått av att vänta ut kopporna, har jag nu äntligen fått praktisera mina hemmakunskaper som jag är jäkligt duktig på - att baka.
Det har blivit några focacciabröd som vi mumsat i oss. Galet gott! Och lätt värt jäsningstiden. Vackra och galet goda brön.
Imorgon väntar mer bak. Mer i den söta stilen. Och litteraturläsning.
Over and out!
/W