"Varför mjukstarta när man kan rivstarta"
Då var ytterligare en vecka till i sitt slutskede. Det närmar sig jobb allt mer. Jag har faktiskt börjat ställa om min hjärna på en liten gnutta jobb-mode (hur sjukt nu det låter...) för att försöka "skola" ut mig själv från föräldraledigheten och mentalt förbereda mig själv att lämna över de två viktigaste till mannen, som för övrigt kommer göra ett fantastiskt jobb och han längtar verkligen. Jag ser fram emot att börja jobba igen och jag vet redan nu att de två första veckorna är fullproppade med saker att göra och något extra möte är inbokat. Jag menar, varför mjukstarta när man kan rivstarta. Och ska jag vara helt ärlig så har min arbetsmail inte legat i dvala det här året. Jag har kollat min arbetsmail minst en gång om dagen med undantag för sommaren då jag vet att mailen oftast lyser med sin frånvaro den perioden, men annars så... Än en gång kan jag bara konstatera att jag har en sjuklig relation till mitt jobb. Men jag tycker om att ligga ett, gärna ett par, steg framför.
Igår förenade jag och sonen lite nytta med nöje. Jag skulle ut och gå en runda och han ville spontant följa med på sin cykel. Jag förklarade att det var en runda på 6 kilometer, men han förstod nog inte riktigt hur långt det var. Efter en kilometer så började han förstå vidden av det långa avståndet och det var lite kämpigt där ett tag då vi hade kraftig motvind. Han var inte glad. Men han skötte sig super och höll igång mig då jag istället för att gå, började jogga efter honom.
Det var ett perfekt tempo som vi båda lyckades hålla hela vägen hem. Det blev likadant i måndags när jag skulle gå en runda. Jag började att gå de första 30 metrarna, men sedan skickade hjärnan iväg en signal till benen och från ingenstans pinnade jag iväg. När jag kom hem var hela kroppen fylld med energi och jag skulle nog kunna springa den rundan ett varv till.
Det hade varit önskvärt att komma ut i alla fall två gånger i veckan för att tanka energi på grusvägarna, men det ska inte kännas som något tvång, då funkar det inte. Knepigt! Och funkar det inte, då blir jag lite vrång.
Imorgon är sista dagen på den här månaden och vi traskar raskt in i oktober. Ha ha det här året är ju för tusan snart slut! Inbjudningar till 1 och 6-års kalas är skrivna och ska snart skickas iväg. Sedan nalkas det jul och efter det är det the end of 2017. Och vi har ett spännande 2018 framför oss. Men först fotbollscup imorgon. Heja heja!
Over and out!
/W