Solbrända axlar, skrapade knän och deja vu-upplevelser

Vaknar av smygande steg i huset. Mannen är vaken. Han är fortfarande inställd på jobbtider. Än får semester vänta för hans del. Jag och barnen däremot har redan hunnit vända lite på dygnet. Det är sen kvällar nu för tiden och sovmorgnar som gäller. Hade jag fått välja hade jag valt sena kvällar och tidiga morgnar, men märker redan nu att jag faktiskt inte orkar. Den här fantastiska veckan med sol och värme som vi haft privilegiet att få njuta av, har tagit musten ur mig. Ända sedan midsommar har livet gått i 150 knyck. Och jag älskar det! Men som sagt, jag märker nu att jag behöver vila. Det är ju för tusan semester! Men det är ju så mycket jag vill, vill, vill. Barnet i mig kommer fram och den där intensiva viljan (som jag ser så mycket av i mina barn) gör sig hörd och känns långt ut i minsta lilla beståndsdel i kroppen. När viljan går in är det liksom svårt att stoppa. Svårt att stoppa mig. 
 
Och på tal om ostopplig. Dottern. När hon är i framfart är det som en tornado som vrålar fram. Jag sa förr att sonen var lik mig (vilket han är), men jag inser att min dotter är jag när jag var liten. Detta har jag fått i knät efter alla synder! Hahaha det är minsann ingen lugn stund och jag måste sitta som ett plåster på henne. Speciellt när vi är borta och det finns vissa risker. Jag är envis, men jag har nog aldrig mött någon som är mer envis och har svar på tal som min 3,5 åriga dotter. Till exempel igår när vi var på badet. Hon använder simpuffar. Tror du hon vill ha dem? Absolut inte för hon kan ju simma, enligt henne själv. Hundsim och att precis lyckas hålla näsan ovanför vattenytan är fullgott för henne. Och skulle man då råka lyfta upp henne och stoppa hennes framfart i vattnet...den blicken vill du inte möta... Men i alla fall. Hon fick lov att bada i en av de mindre bassängerna igår utan puffar för där bottnar hon. Jag satt vid kanten och hade koll på henne samtidigt som jag pratade med en annan mamma. Plötsligt fick hon för sig att hon ska till den stora och djupa bassängen. Självklart utan att säga något för då kommer stora stygga mamman och säger nej. Jag förstår inte hur en osimkunnig kan vara så snabb i vattnet, springa upp för stegen, ta de största kliven som en tre-åring möjligen kan, som gör att hon plötsligt står vid poolkanten och vinglar och ska göra ett svanhopp. Distanslöpning är mer min grej, men igår fick kroppen utsättas för sprint där jag samtidigt, högt och tydligt, utbrister "jädra unge", svänger ut min arm, som blir tio meter lång känns det som, och fångar upp flickebarnet precis i hoppet. Komik i allra högsta grad. En deja vu upplevelse för mig då exakt samma grej hände förra vintern på Gran Canaria. Fast den gången hann hon kasta sig ut i plurret och sjunka halvvägs till botten innan jag, fullt påklädd, hoppade i och fiskade upp henne. Och hon var så nöjd och glad när hon sattes upp på poolkanten. Den här gången var hon inte nöjd. Hon blev skitsur för att hon INTE fick komma i vattnet utan puffar. Suck!
 
Nu är det sista helgen i juni och ledigheten går snart in i akt två. Snart väntar den riktiga ledigheten där mannen också är ledig och det vankas massor av roligheter. Jag hoppas innerligt att vädrets makter är med oss även i år. Vi vill ju bada mycket, njuta av sköna och ljumma sommarkvällar, äta god mat, umgås massor och testa på nya saker. Barnen har redan lyckats skrapa sina knän och solens intensitet har gjort axlarna härligt brunbrända. Det är precis så det ska vara. 
Och äta glass i stora lass hör ju också till sommaren. Och hade någon fått bestämma hade hon ätit glass till frukost, lunch och kvällsmat. Gärna några däremellan också. Som nu. Lillfia frågade precis om hon får en glass. Nä, sa jag för man äter inte glass på morgonen. Då frågade hon "Varför inte det? Varför måste man vänta?" Ja, vad ska man svara på det? För lite rätt har hon. Varför ska man vänta? Mitt svar blev kort, "Du måste äta frukost först för annars mår inte magen bra". Självklart kontrar ungen direkt med att hon kan få en glass när hon ätit frukost...
Jaha...
 
Over and out!
/W
 
Familj sommar
0 kommentarer