Good morning!
Vaknade klockan 06.20 av små klampande fötter. Lillfia har i natt sovit i sin stora säng. Vi, eller rättare sagt jag, ville att hon skulle testa nattas i sin stora säng för jag känner att det är dags att spjälsängen åker ut snart. Det innebär att hon fritt kan komma upp när hon vaknar. Vilket hon då gjorde i morse. Fast det gjorde ingenting. Det är ju en härlig morgon. Strålande sol...igen, varmt, skönt och jag njuter av varje sekund det är så här.
Men samtidigt finns det en groende nervositet för vad vi har precis bakom huset. Och framför huset. Det är varje lantbrukares mardröm och den här sommaren har varit extrem. Varm och torr.
Häromdagen brann det inte så långt ifrån oss. Vi såg var det brann och brandkåren svischade förbi i 190. Det skulle vara en mardröm om det skulle ta fyr under trösket och vinden ligger på (som den alltid gör i det här blåshålet). Jag har sagt det innan och säger det igen - sommaren 2018 är sommaren vi kommer minnas och prata om. Både på gott och ont.
Häromdagen brann det inte så långt ifrån oss. Vi såg var det brann och brandkåren svischade förbi i 190. Det skulle vara en mardröm om det skulle ta fyr under trösket och vinden ligger på (som den alltid gör i det här blåshålet). Jag har sagt det innan och säger det igen - sommaren 2018 är sommaren vi kommer minnas och prata om. Både på gott och ont.
Idag är det två veckor till det är dags att köra till jobbet igen. Det känns faktiskt inte riktigt okej. Tiden har bara sprungit iväg. Förutom förra veckan. Den veckan kändes som två veckor. Vi gjorde så mycket, träffade så mycket folk och dagarna var extremt långa. Vi hann med sol och bad, camping, marknadsbesök och leklandsbesök.
Folk har efter campingen tjatat på oss att vi måste skaffa husvagn. Sonen har också börjat tjata. Men mannen och jag är båda överens om att det är skönare att bo på hotell. Och camping är dessutom inget för den svage. Det är intensivt för man ska socialisera med alla. Alla! Och det kräver ett ordentligt lokalsinne då alla "gator" ser likadana ut. Haha ja alla husvagnar ser ju också likadana ut. Det krävs ett stort förtält då folk kommer och går och det är ungar till höger och vänster. Godis är viktigt och det ska räcka till alla. Och för att klara av allt socialiserande och alla vandringar mellan husvagnarna kräver campinglivet även ett väl påfyllt vinlager. För ingen går torre på en camping. Så är det!
Dessutom krävs det viss smidighet då man ibland får klättra över staket för att ta sig till granngatan snabbaste vägen och snabba fötter då det kan bli bråttom till toaletten (av allt öl- vinpimplande).
Två dagar på en camping gjorde mig slut som artist. Trött, mör i kroppen och viss träningsvärk blev sviterna av besöket. Men vilka minnen vi tar med oss! Haha nästa år våldgästar vi stugägare.
Marknadsbesöket var också trevligt. Men jag begriper inte hur jag klarade av allt karusellåkande förr. Jag trodde jag skulle dö där ett tag av allt snurrande. Skitjobbigt! Så det bästa var att stå kvar på säker mark och titta på.
Då vår planerade resa inte blev av så har ju inte heller semestern blivit som vi tänkt. Vi har bara tagit dagen som den kommer och gjort vad som fallit oss in. Trots denna abrupta ändring har det varit den hittills roligaste sommaren på länge. Men hade inte vädret varit så bra som det varit och är, hade jag fått spel. Förra årets väder och en missad resa hade gjort mig så dålig. Jag hade mått så oerhört dåligt! Så tack vädergudar för den här sommaren!
Over and out!
/W