Nu äntligen...
...ser vi slutet på eländet i det här annars så fantastiska huset. Sonen tar sin sista dos medicin ikväll och det finns ingen annan som är så glad som han just nu. Under hela den här perioden har hans allmäntillstånd varit tillräckligt bra för att slippa bli inlagd. Och det är vi tacksamma för, men attans vad arga och oroliga vi har varit när han gång på gång fått medicin som inte verkat...men tillslut! Och då märktes en stor skillnad på mindre än 24 timmar när han fick rätt medicin. Och tack vare felmedicinering har han ju fått bli hemma ännu längre då återhämtningen har tagit tid. Men men, nu är vi snart i hamn och vi alla längtar efter en normal vardag. Det har tagit hårt på oss båda, mannen och jag, då vi har sovit dåligt av olika anledningar och jag har haft väldigt svårt för att fokusera på saker. Och inte nog med dålig sömn, så har dottern och jag också varit dåliga med feber och hosta. Så allt har verkligen kommit på en och samma gång. Imorgon är det februari - vabbruari - men vi har redan gjort vårt, så vi planerar för en frisk månad nu!
Och mannen som egentligen skulle börjat jobba för en och en halv vecka sedan, har gått här hemma i detta sjukträsk och klättrat på väggarna. Så äntligen idag fick han åka iväg imorse. Men jag förstår honom, man blir knäpp på att bara gå hemma. Faktiskt!
Och mannen som egentligen skulle börjat jobba för en och en halv vecka sedan, har gått här hemma i detta sjukträsk och klättrat på väggarna. Så äntligen idag fick han åka iväg imorse. Men jag förstår honom, man blir knäpp på att bara gå hemma. Faktiskt!
Någon slags rutin har vi ändå fått in. Lillfia har lämnats kortare perioder på förskolan och det har gått riktigt bra. När vi har lämnat henne hinner vi inte säga hej då förrän hon bara går rätt in och kastar sig över leksakerna. Så något vidare bekymmer med lämning har det inte varit. Ha ha hon tittar inte ens på mig när jag säger hej då. Och när hon ska hämtas blir det ingen överdriven reaktion då heller. Hon fortsätter lite med sitt och sedan kommer hon lugnt och sträcker upp armarna.
Personalen säger att det är en lugn och glad tjej. Härligt att höra! Verkligen. För så är det I N T E här hemma. Här hemma är hon allt annat än lugn och glad. Det ska pillas och dras i saker, det ska skrikas och gnällas när man inte får som man vill, t.ex. tycker hon det är okej att äta blomjord och hoppa i soffan eller klättra upp på soffbordet. Vi är inte riktigt överens där... Jag bara älskar (läs med en liten bitter underton) de här utvecklingsperioderna som kommer titt som tätt. Jag minns inte att de kom så tätt och var så intensiva med sonen...eller så har jag förträngt dem.
Personalen säger att det är en lugn och glad tjej. Härligt att höra! Verkligen. För så är det I N T E här hemma. Här hemma är hon allt annat än lugn och glad. Det ska pillas och dras i saker, det ska skrikas och gnällas när man inte får som man vill, t.ex. tycker hon det är okej att äta blomjord och hoppa i soffan eller klättra upp på soffbordet. Vi är inte riktigt överens där... Jag bara älskar (läs med en liten bitter underton) de här utvecklingsperioderna som kommer titt som tätt. Jag minns inte att de kom så tätt och var så intensiva med sonen...eller så har jag förträngt dem.
Ikväll blir det att akut åka iväg för att köpa en ny tvättmaskin. Vår gamla trotjänare har nu tagit sina sista andetag. Tycker dock den kunde tagit sista andetaget efter den blivit klar. Igår blev det att ösa ut dyngsur tvätt och tvätta av i duschen och sedan försöka vrida ur vattnet så gott det gick och hänga på tork. Ha ha jag tror inte den är torr än. Hoppas vi hittar någon bra ersättare, för den vi har haft har varit super!
Tjing tjing
/W