Övergångar
Tisdag förmiddag. Har lyckats få dottern till ro. Hon var inte så värst intresserad av att komma till ro, men med den fantastiska uppfinningen, barnvagnen, så gick det på ett par röda. Sen var hon slocknad. Får se hur länge hon behagar att sova. Känner jag henne rätt, vilket jag gör ganska bra nu, så kommer hon vakna si så där om knappt en timme.
Att ha barn på skolan och som slutar precis mitt på dagen, när små små barn och bebisar ska sova, blir allt vad sovtider heter helt knas. Där är inget som stämmer. Det som en gång var inrutat har blivit utrutat. Visst, man ska vara utanför boxen, men det går knappt med små vilddjur till bebisar som behöver sina rutiner! Och ja, jag vet. Allt har en övergång. Ha ha frågan är vem som är mest beroende av rutiner.
Idag är lillfisen 9 månader. Helt knas att tänka att jag, vid exakt den här tiden för nio månader sedan, på just en tisdag, befann mig inne på Lunds KK och kämpade för kung och fosterland. Vilken jäkla prestation om du frågar mig! Och ut kom den dyraste skatten i mannaminne. Jag får nog säga att mannen och jag är rikast i världen. Vi har de två största och finaste oslipade diamanterna som existerar!
Och de här nio månaderna. Det är löjligt! De här nio månaderna har sprungit iväg. Jag vet att jag är tjatig om tiden, men det är ju faktiskt skrämmande! Det är lite som att tiden springer ett 100-meters lopp och slår det ena världsrekordet efter det andra. Och jag står på läktaren och försöker skrika S T A N N A. Men jag blir liksom inte hörd. Och bua hjälper inte. Suck.
Jag kollade i kalendern igår och insåg att jag ska börja jobba igen om 11 veckor. Vad fan är det!? 11 veckor, det är ju ingenting. Det är ett regnigt sommarlov som svischar förbi. Som tur är känner jag mig trots allt, i skrivande stund, peppad på att börja. Jag hade kanske inte varit lika peppad om jag visst att tösabiten skulle skolas in på förskolan i samma veva. Nu ska hon ju vara hemma lite till, vilket känns skönt.
Och dagen till ära, har en liten tand äntligen börjat titta fram. Ett tag trodde jag på allvar att hon skulle förbli tannalös och att en utredning gällande tandanlag skulle behöva göras. Men jag kan andas ut nu. Där finns tänder!
Och snart är det bröllop. Ha ha jag ser fram emot det lika mycket som om det vore mitt eget. Jag har ju fått den eminenta rollen som toastmadame. Känner att det passar mig som handen i handsken. Jag har många bollar i luften nu. Och jag älskar det! Jag och min vapendragare har ju uppdraget att göra den här kvällen till den bästa genom tiderna. Och det ska vi ta mig tusan göra också! Och skulle jag någon gång få för mig att göra slut med mitt nuvarande yrke, ska jag bli festfixare.
Over and out!
/W