Sommarkvällar, smultronställen och allmänt skitsnack
Tjoho, då var det lördag och ikväll vankas det lite festligheter med vänner som vi träffade på Lanzarote i vintras. Ett sällskap vi hade väldigt kul med! Jag hoppas dock på bättre väder ikväll än vad det är just nu. Just nu är det lite osäkert. Ska det regna eller inte? Kvällarna so far har varit helt underbara. Vindstilla, lugna och precis så som sommarkvällar ska vara. Fullt njutbara!
I stort sett varje kväll den här veckan har vi, jag och barnen, varit ute och promenerat och hängt en stund på lekplatsen. Den här tiden på året önskar jag var lite längre än vad den är. Alla sköna kvällar man kan vara ute. Vara ute och bara andas.
Det är en härlig tid helt enkelt.
Häromdagen drog vi till Knäbäckshusen för att bada. Vi är inte strandmänniskor. Verkligen inte. Jag får allergiska utslag bara jag tänker på sand, men jag kan verkligen göra ett undantag för att ligga på den här stranden. Helt fantastisk med en redig utomlandskänsla. Haha det är väl därför jag kan göra det där undantaget... Kristallklart vatten, finkornig ljus sand och växtligheter längs med stranden.
Dit kommer vi åka fler gånger. Helt klart ett smultronställe och jag vågar påstå att det är Sveriges finaste strand.
Igår fick jag för mig att jag skulle dra ut min försomrade kropp på en nätt joggingtur för att någonstans i huvudet har jag en föreställning om att jag fortfarande kan springa. Jag måste ju på något vis komma igång lite under ledigheten för snart drar fotbollsträningen igång igen. Jag vill ju inte vara en snigel på plan.
Muahahahaha, men det var ju lättare sagt än gjort. Varmt och slitigt var det. Så kroppen fick varva löpstegen med promenadsteg. Det tog emot. Verkligen. Min hjärna säger en sak till mig men kroppen en helt annan. Den snarare skriker SLUUUUTA åt mig, men jag lyssnar inte riktigt på det örat. Så kroppen plågades en aning. Faktiskt så till den grad att jag började känna av det där jobbiga som är lite tabu att prata om. Den klassiska löpmagen. Jippi... Förr när jag tränade löpning var och varannan dag var jag ju rutinerad nog att ta med mig servetter för jag visste ju att det kunde ske. Hahaha ske precis när som och var som. Och vi vet ju alla att nöden har verkligen ingen lag! Så den där joggingturen fick ett abrupt slut halvvägs. Jag fick gå. Men tillslut gick knappt det så jag fick använda en livlina och ringa hem. Jädra skit rent ut sagt! Jaja, bättre lycka nästa gång. Och grattis till alla er som har turen att slippa drabbas.
Nåja, nu ska jag sätta en deg. Gästerna ska nämligen få en trevlig smakupplevelse.
Over and out!
/W