Med huvudet under armen
Då segnade kroppen ner i sängen. Innan klockan ens slagit 20.00. Måste vara rekord. Den senaste tiden har jag varit så sjukt galet trött, men jag har kämpat på. Vissa dagar har jag varit mer slut än andra och jag vet att det är inget jag kan komma ifrån. Det är bara så det är och det är bara till att köpa läget. Men att försöka fungera som en människa med huvudet under armen...well, not the easiest thing to do. Haha passar skitbra till Halloween, men det är ju ett tag till.
Igår var vi på 40 års fest. En mycket trevlig tillställning. Vid inbjudan bestämde vi oss för att barnen skulle med, men efter närmare eftertanke valde vi att lämna iväg dem och ta in på hotell istället.
Vi bokade ett rum på Malmö Arena hotell igen, så som vi gjorde i våras när min syster skulle firas. Utsikten då var lite mer att skryta om. Fantastiskt sköna sängar och väldigt fräscht. För vår målsättning var att få komma iväg och sova ostört. Ostört! Ja, eller hur... Vaknade jag inte av att regnet smattrade mot rutan, var jag antingen för varm eller för kall. Och var det inte det så var jag törstig. Så tidigt imorse slog jag upp tittorna och kände att jag lika gärna kunde ge upp en lång sovmorgon. Mannen däremot hade inga som helst problem med att sova. Och det demonstrerade han väldigt tydligt.
Tillslut vaknade även han och vi bestämde oss för att checka ut direkt och skippa frukosten. Sagt och gjort. Barnen hämtades och sedan har vi varit igång hela dagen med allehanda inom- och utomhusbestyr. Ogräs är bortrensat, gräset är klippt, söndrig studsmatta nedmonterad och redo att möta tippen, vissa blommor sa vi adjöken till och alla fönster är putsade.
Och helt ärligt! Fönsterputsare. Varför i hela fridens namn vill man bli fönsterputsare? Det är det mest tråkigaste och enformigaste skitjobbet. På riktigt! Jag förstår verkligen varför folk köper den tjänsten. Det är tråkigt, jobbigt och man måste vara noggrann. Vem orkar det liksom? Jag är själv fullt villig till att betala för fönsterputsning, men efter den senaste braiga julklappen som jag lämpligt nog fick av mannen (se bild ovan) så har jag ingen ursäkt att betala för en fönsterputsare. Så nu står jag där, med min gula vän och kämpar mig svettig för att få bort sommarens flugskit som bränt i rutorna. Heja mig! Så här i efterhand känns det ändå bra. Men, MEN, det kommer ta emot minst lika mycket till våren när det är dags att ta tag i de vintersmutsiga fönsterrutorna.
Men jag förstår fortfarande inte varför man vill bli fönsterputsare...
Nä, nu ska jag strax stänga mina trötta tittor och drömma mig så långt bort jag kan.
Tack och go´natt!
/W