Interna strider
Hittar mig själv sittandes i köket, stirrandes ut genom fönstret. Det är grått och dimmigt ute. Ungefär så som jag känner mig inombords. Lite livlös nästan. Upprepade gånger har ett mantra repeterats inne i huvudet - ryck upp dig, ryck upp dig, ryck upp dig. Och jag har ryckt upp mig. Flera gånger. Men för varje gång jag gått sönder och sopat upp spillrorna har det försvunnit bitar av mig som ska sitta ihop med en annan. Jag är inte hel. Och så här har det varit ett tag. Och det gör fan ont!
Alla kämpar vi mot våra demoner som ligger och lurar inne i oss. Och vissa är mer onda än andra. Har du inte behövt kämpa någon gång kan jag bara säger grattis.
Mina demoner har börjat hitta ut nu när jag så smått börjat gå sönder. Jag vet hur jag ska göra för att bekämpa den här striden och för att mota bort de där rackarna, men ibland orkar jag bara inte.
Att ha två fantastiskt sköna ungar är det bästa. Men att vara förälder är inte alltid en dans på rosor och det har jag sagt tidigare. Det är ett heltidsjobb och ibland knäckande. Jag känner mig dock väldigt ensam med de här tankarna. Barnen har nu för tiden en intern strid om sin mamma och det tar all min energi. Så för att lägga ihop ett och annat, så är det inte konstigt att jag går sönder när all min energi är uttömd efter en dag på jobbet och kommer hem och möts av två barn som ständigt för en kamp om mig. Haha jag borde kanske känna mig smickrad, men det gör jag verkligen inte. Det gör ont! Jag vill kunna vara alla till lags, hjälpa och stötta, göra mitt jobb både borta och hemma, men det går inte. Inte när det är så här. Det gör mig så innerligt ledsen.
Att ha två fantastiskt sköna ungar är det bästa. Men att vara förälder är inte alltid en dans på rosor och det har jag sagt tidigare. Det är ett heltidsjobb och ibland knäckande. Jag känner mig dock väldigt ensam med de här tankarna. Barnen har nu för tiden en intern strid om sin mamma och det tar all min energi. Så för att lägga ihop ett och annat, så är det inte konstigt att jag går sönder när all min energi är uttömd efter en dag på jobbet och kommer hem och möts av två barn som ständigt för en kamp om mig. Haha jag borde kanske känna mig smickrad, men det gör jag verkligen inte. Det gör ont! Jag vill kunna vara alla till lags, hjälpa och stötta, göra mitt jobb både borta och hemma, men det går inte. Inte när det är så här. Det gör mig så innerligt ledsen.
Idag var det tänkt vi skulle ha middagsgäster, men så som året började, lär vi avsluta året. Båda barnen har varvat varandra med feber och hosta den gångna veckan och nu sist magsjuka. Ett stort fett grattis till oss! Precis vad vi vill ha och behöver. Doften av klorin ligger som en tät dimma i huset. Jaja, bättre nu än nästa helg när sonen ska ha sitt kalas.
Istället för att fixa inför en bjudning får vi väl se till att få upp lite julbelysning. Även om det är en vecka för tidigt. Men det sägs (enligt en osäker källa) att folk som julpyntar tidigt är lite gladare. Så julen, bring it on. Make my day!
Over and out!
/W