cocktailsanddreams.blogg.se

Åh vad härligt. Äntligen söndag. Det är helt klart den bästa dagen på hela veckan och jag har fått sovmorgon. Vi har haft en helt underbar helg tillsammans med mycket skratt, aktiviteter och god mat. Precis så som en helg ska vara. Helt underbart!

Hahaha nä, riktigt så fantastiskt underbart har det inte varit... Det ligger dock som en punkt på min önskelista till tomten. Tyvärr är jag nog en aning för vuxen för att han ens ska orka bry sig om mitt lilla "problem" när det finns miljontals andra mindra vuxna som har det lite sämre. 

 

Helgen inleddes med feber på den lilla. När jag hämtade henne i torsdags och vi kom hem betedde hon sig lite märkligt. I normala fall hinner hon knappt in genom ytterdörren förrän alla kläder är av. Den här gången skulle hon minsann inte ta av något klädesplagg. Inte ens strumporna. Och de åker alltid av först. Sedan var hon inte så sugen på mat. Från ingenstans började det då poppa upp massor av varningssignaler i huvudet på mig samtidigt som min hand drogs till hennes panna som en magnet. Då handen landade lätt på lillfias panna gick luften ur mig lite. Jo då, varm som ett stekjärn och en temp på 39. Genast började diskussionen om vem som skulle ta vabben. Haha jag vann! Jag fick åka och jobba.

Fredagen flöt på och när jag kom hem möttes jag av en doft av nybryggt kaffe som skulle förvandlas till en smarrig Irish Coffee. Det tackar man ju inte nej till. 

Några timmar senare skulle lillfia nattas och tydligen nattade jag mig själv också. Strax innan åtta valde mina tittor att stänga ner. Så mycket var det med den fredagskvällen. Jag vet inte om mannen hade något annat i kikaren för fredagskvällen med tanke på den smarriga Irish Coffeen, men jag kan ju rakt säga att där gick han bet. 

Halvt utvilad, bara halvt, vaknade jag upp till en gråmulen lördag. Jag kände genast att dagen skulle hänges åt städning. Tvätt och städning. Inte den mest roligaste lördagsaktiviteten men illa nödvändig. Jag fick röjt ordentligt i hallen, för det såg ut som att vi är tio stycken boendes i huset med kläder och skor liggandes överallt. 

Framåt lunchtid började jag mer och mer tappa intresset för städningen. Jaja, de synliga ytorna såg och ser åtminstone städade ut. Sedan serverade mannen en kulinarisk lunch bestående av korv. Korv är gott, absolut, men efter ett samtal med min mamma så blev den lite blek i jämförelse med deras lunch som bestod av ostronpaj och champange. Var var min champagne till korven?

Efter lunch började sonen klaga på huvudvärk och han var trött. Men att säga till en duracellkanin på amfetamin att ta det lugnt och vila är ofta ett stort fett mission impossible! Efter lite tjat och viss visad irritation fick jag tillslut ner honom i soffan under en filt. Från ingenstans blev han vit som ett lakan i ansiktet och mådde illa. Jag fick fram en spann illa kvickt och tog sedan tempen. Ja men tjena. Ännu en med feber. Jaha, då drog vi nitlotten den här helgen... 
Vad gäller illamåendet hände det inte mer än så. Bara illamående. Fullt tillräckligt tycker jag! Så resten av eftermiddagen och kvällen hängde vi i soffan och tittade på film. En mycket bättre aktivitet än städning. 

Min natt har sedan spenderats i min egen säng och i lillfias säng. Jag har varit uppe och serverat vatten och medicin, fått sova i fotändan i mina egen säng för att jag själv inte fått plats. I min egen säng! Men hellre det än att väcka de björnar som sover... 

Att vara allsmäktig är ett heltidsarbete som kräver sin styrka. All eloge till alla allsmäktiga mammor där ute! You rock!

 

/W