Good fucking morning...
eller nåt...! Kan efter inatt än en gång konstatera att mitt liv är som en fars. Ständigt återkommande dåliga skämt där någon som tror han/hon är rolig driver med mig. Driver mig till fullkomligt vansinne. Men för att inte visa på några yttre svagheter håller jag masken och kör på i vanlig takt.
Att bli förälder är verkligen det bästa som finns. Har du inga barn själv så skaffa ett par, vet jag. Livet blir inte enklare, men det blir desto mer spännande. Att skaffa barn är som ett livsångt kontrakt som du skriver på och det kontraktet är obrytbart. Så även om jag nu propsar på att du ska skaffa dig ett par barn, bör du fundera igenom det noga för there is no turning back! När man skriver på det kontraktet från första dagen som man faktiskt blir medveten om att man är gravid går det ett lyckorus genom kroppen. Håll fast i den känslan, för tro mig, det kommer ändra sig något efterhand! Det luriga med det här kontraktet är att det till en början inte finns något finstilt som man bör läsa igenom. Men av någon märklig orsak dyker den där finstilta texten upp efter att barnet är fött. Och sedan ändras den här texten efterhand som barnet växer. Vad är det liksom!? Det är därför alla föräldrar tjatar sig blå om att njut nu för sen... eller åh, snälla kan någon stanna tiden... D E T beror helt enkelt på att saker förändras och de förändringarna är du som förälder inte alltid beredd på. Du kan läsa och analysera det där kontraktet till du blir tokig, men det finns inget som kan hjälpa dig i den här livslånga berg-och-dalbanan. Det finns galet många uppförsbackar som du måste plåga dig igenom och sedan från ingenstans flyter det bara på och man känner att yeah, nu är vi inne i ett flow och vips glömmer man bort de jobbiga stunderna. Och tur är väl det!
Just nu befinner jag/vi oss i en lång, lång, satans lång uppförsbacke och än ser jag inte kröken. Vi hade fyra tuffa sömnlösa år med sonen och jag har varit så lycklig över att dottern sovit så bra som hon gjort. Tyvärr har nu detta braiga sömnbeteende förändrats sedan några månader tillbaka och jag kan ibland få lite mardömsliknande känslor när jag inser att det är kväll och det är dags att gå och lägga sig. Jag vet att jag kommer hinna sova i mindre en timme och sedan drar de mörka och långa timmarna igång. I stort sett så längtar jag till morgon varje natt just för att slippa genomlida den där vakentiden. Och vissa nätter tar priset för den sämsta natten.
Kaffekonsumptionen har ökat markant den senaste tiden och jag är evigt tacksam för kaffebönans upptäckt. Utan den vet jag inte vad jag hade gjort.
Nu ska jag försöka gaska upp mig själv, svepa ett par koppar kaffe till och svida om till lite mer ute-på-stan-vänliga kläder. Jag har i stort sett gått i samma kläder sedan i tisdags. Hahaha jag har faktiskt duschat om det nu eventuellt skulle bli en fråga för dig. Och ta du dig en funderare på det där med barn. Du kommer aldrig ångra dig oavsett hur jäkla jäkligt det blir, för de är det bästa som finns!
Over and out!
/W