cocktailsanddreams.blogg.se

Det är strålande solsken ute och jag kan känna en viss doft av vår. Äntligen! Men undrar lite när vinterkylan ska släppa taget och vi kan få börja njuta av lite varmare luft. Och sen den här snön... Den är inte lite fräck. Smyger sig fram på natten och lägger sig till ro, heltäckande dessutom. Överallt. Precis överallt. Just när man känner att nu jäklar är skiten borta, yes yes yes! Då ta mig tusan kommer den igen. Men snälla..! Jag tackar för bekantskapen, den var trevlig, men nu är det bra. Du är lite för jobbig och lite för närgången...och ska jag vara ärlig så är det inte så många som vill ha med dig att göra längre. Så, tack och hej! 

 

Förra veckan var jag dödens dödens sjuk. Jag tog mig till jobbet igår. Det var trevligt. Det är alltid lika trevligt att komma tillbaka. Så självklart såg jag fram emot ännu en dag med mina elever och kollegor. Muahahaha!!! Alltså på riktigt. Jag vet inte, jag har så svårt att förlika mig med den här bisarra situationen. It´s the never N E V E R ending story. När mannen kom in till toaletten med dottern imorse, hann jag bara titta på henne och min första tanke var att blunda och vad du än gör, ta inte tempen på henne! Det var bara till att släppa allt för händerna, inse att dagen inte skulle bli som planerat och göra det jag nu kan bäst. Vara hemma. Helvete alltså! 

En kollega skrev till mig att jag fick en återhämtningsdag. Jag skrev tillbaka (ordagrant) Jag vill inte ha någon jävla återhämtningsdag!!! 
Jag hatar verkligen det här. Jag blir och är så oerhört frustrerad! Jag ringde till VC imorse för att försöka få någon bra förklaring om varför mina barn ständigt är sjuka. Och svaret var precis det jag redan visste. Barn som skolas in på förskolan har ofta en jobbig sjukdomsperiod/er och den här vintern har tagit hårt på många. Och vi tillhör dem som blivit hårt drabbade. Bajs.

Jag blir så ledsen för jag kan inte göra någonting åt det. Jag är helt och hållet maktlös. Frustrationen är så jobbig och jäkligt stressande. Jag vet inte hur många gånger jag gråtit pga maktlösheten, stressen och irritationen. Det är som en jävla nagel i ögat hela tiden och vi bråkar om vem av oss som ska ta vabben. Ingen av oss vill vabba.

Och efter varje gång någon frågar Är alla friska nu? vet jag knappt vad jag ska svara för nog tusan dagen efter jag fått den frågan är någon sjuk. Så snälla, sluta fråga om vi är friska för uppenbarligen är vi inte det... 

 

/W