"Rövensmögskitohelvete"
Fan, fan, fan, fan, fan, fan och tusen gånger fan! Känslan just nu är näst intill obeskrivlig. Ena stunden vill jag bara skratta åt det och i nästa vill jag bara brista ut i gråt. Jag vill skrika... Det här är ett stort jävla skämt som aldrig tar slut! Det här året har hittills varit ett rent pisseår med alla tänkbara sjukdomar som den här familjen har lyckats beta av.
På tisdag var det tänk att vi skulle stiga ombord på flyget som ska till New York. Men nej. Den resan är nu inställd. Dottern har så lägligt insjuknat i vattkoppor. Alltså på riktigt, detta är ett så stort och urdåligt skämt att jag bara vill gräva en stor grop och lägga mig i den.
I torsdags upptäckte jag några röda prickar och min magkänsla sa direkt vattkoppor. Men hoppet sa något annat. I fredagsmorse när jag lyfte upp lillfia ur hennes säng så var min första tanke att vi måste avboka. Hon var så prickig. Överallt. Så efter ett besök utanför Vårdcentralen och tre läkare hade tittat på tösen blev domen - vattkoppor. Ett litet fint intyg skrevs om att en resa inte är möjlig att genomföra. Jag citerar en kollega och vän Rövensmögskitohelvete.
Det är andra gången på rad vi behöver ställa in precis innan avgång. Jag menar, vem har behövt göra det någongång?
Så nu sitter vi här. Med en ständigt växande huvudvärk, tomhetskänsla och en frustration utan dess like. Jag är nog den som lider mest. Men vi har nu äntligen semester tillsammans. Fast vi inser ju att vi inte direkt kan göra något då tösen smittar ett tag till. Så vi får snällt hålla oss hemma. Skit alltså!
Ja, jag får hoppas pågarna i eftermiddag ser till att vinna så vi kan fira något positivt. Heja Sverige!
Med hopp om livet och fler framtida icke-inställda resor...
Over and out!
/W