Carpe f* diem
Ja men då var man uppe långt innan tuppafan gal... 04.40. Det kändes som en lagom tid att gå upp. Jag menar, ny dag och ny vecka som nu står helt orörd och fullkomligt oplanerad. Med andra ord nya möjligheter som man nu så fint säger. Carpe fucking diem, säger jag. Jag är inte bitter. Inte för fem öre. Eller jo, en gnutta bitter är jag men allt efterhand som tiden går känns det lite bättre. Lite lite bättre. Jag kan ju inte göra något åt. Och det är väl kanske det som gör att det känns mer jobbigt. Att stå maktlös och inte kunna göra ett dyft. Suck!
Idag fortsätter följetången i den här lite omständiga avbokningsprocessen som måste göras. Och när det väl är klart tänker vi lämna huset en stund och komma ut och andas lite Österlenluft. Välbehövligt. Likaså mitt och sonens besök på badet igår. Det var välbehövligt.
Det var en paus från kaoset som råder här hemma med alla kliande koppor och kaoset som råder inom mig.
Jag vet inte, men någonting hände igår när vi var iväg och den tunga tunga sorgekänslan som låg över mig innan var i stort sett borta när vi kom hem igen. Skönt! Jag ska försöka att inte gnälla mer. Detta är bara ett fett I-lansproblem och det finns så många andra saker som kunde varit sämre och värre. Jag menar, nu är det bara vattkoppor. Tösabiten hade ju kunnat drabbats av något mycket mycket värre. Och hade vi varit iväg och vattkopporna hade brutit ut där, ja men tjena. Då hade vi blivit strandsatta... Som min mamma sa, det finns någon mening med det här.
Nåja. Vad är en bal på slottet?
Med hopp om ännu en solig och varm dag. OCH en regnig natt (tänker på alla stackars bönder!).
Med hopp om ännu en solig och varm dag. OCH en regnig natt (tänker på alla stackars bönder!).
Over and out!
/W