Sleepless in Ashyred
Tittar ut på ett vintrigt landskap. Är lika passiv idag som igår. Ganska drygt faktiskt.
Gillar inte riktigt den där känslan av inte orka bry mig. Jag brukar ju i stort sett vara lika studsig som sonen och vill göra tusen saker samtidigt, men som läget är nu i huset, så hittar jag inte riktigt den där känslan. Idag har jag en del måsten jag verkligen behöver göra, men jag får puscha mig själv lite senare.
Igår fick vi för oss att lillfia skulle sova i sitt rum och i sin nya säng. Nattningen gick super! Hon somnade nästan direkt. Så vi såg ljust på det. Sedan dröjde det inte länge förrän hon vaknade med en rosslig hosta och hes röst. Ja men tjena! Från ingenstans började hon snora och slemma och gnälla. Efter att ha tagit tempen på henne så var det bara att välkomna ännu en sömnlös natt. Jag minns nu exakt varför jag döpte min förra blogg till Sleepless in Ashyred...tänk dig ett liv utan sömn. Ett sömnlöst liv under några års tid. Jag hade faktiskt glömt bort hur det var, men nu...nu är vi där igen. Suck!
Så där låg vi med en hostandes, snorig och gnällig dotter på ena sidan (tillbaka i vårt sovrum) och någon gång under natten kom en iskall son med sin väsande hosta och lade sig i mitten.
Jag sa innan till mannen att vi nog kommer ha det så här fantastiskt bra (läs med en bitter underton) under hela januari och februari. Dottern har varit på förskolan i två veckor så jag är liksom inte förvånad att hon lämnar både den ena snor- och slempölen efter sig. Det hör till, men jag känner bara, bring it on era jävla skitbassilusker! Stryk är vad ni ska ska få. Och en fot där bak. Jag är ingen förespråkare för våld, men den här fajten kommer ni inte undan.
Jag sa innan till mannen att vi nog kommer ha det så här fantastiskt bra (läs med en bitter underton) under hela januari och februari. Dottern har varit på förskolan i två veckor så jag är liksom inte förvånad att hon lämnar både den ena snor- och slempölen efter sig. Det hör till, men jag känner bara, bring it on era jävla skitbassilusker! Stryk är vad ni ska ska få. Och en fot där bak. Jag är ingen förespråkare för våld, men den här fajten kommer ni inte undan.
Sen å andra sidan behöver det inte bero helt och hållet på det, virus och bakterier. Tösen har ju för tusan bara fyra tänder i munnen så det kan ju vara så att en ny liten bissing är på väg. Jag menar, hon kan ju inte växa upp med bara fyra tänder!
Så mitt i det här önskar jag just nu att jag kunde teleportera mig långt bort. Långt bort till någonstans där solen lyser och där varma vindar smeker min kropp samtidigt som jag lugnt vaggas i en hängmatta till ljudet av vågor som sakta slår in mot stranden. I fjärran kan jag höra sköna toner av reggae. Livet i sin enkelhet. Inga sorger. Inga bekymmer. Bara livet. Enkelt.
/W