cocktailsanddreams.blogg.se

Då var vi inne på dag 6. Och än ser jag ingen ljusning. Det fanns ett tillfälle igår då jag kände att nu! Nu börjar tempen äntligen gå ner. Men nej. Inatt och imorse var vi tillbaka på ruta ett. I sex dagar har sonen brottats med hög feber och en olidlig hosta. Tempen har i stort legat jämnt mellan 39-40 grader med undantag för ett par förmiddagar. Att han är så pass pigg, om jag nu kan säga att han är pigg, men efter omständigheterna så ja, ynka pigg är han, är för mig ett mysterium. Han har sedan i fredags knappt ätit någonting. Igår ville han självmant äta lite, men annars får jag jaga honom med något att äta...utan resultat. 

Då febern var över 40 grader i helgen utan att ge med sig, blev det ett besök på Vårdcentralen i måndags. När jag bokade tiden var det knappt jag fick någon tid då personen på andra sidan luren inte förstod vad de var jag egentligen ville. Men då vi har en ganska gedigen historia vad gäller öroninflammation och luftrörsbesvär, ville jag försäkra mig om att det inte var något allvarligt. Väl på plats blev det en grundlig koll där han även fick lämna blod för att kolla så det inte var något annat. Han hade en förhöjd sänka så vi fick rådet att ha koll på tempen och hostan. Så här tre dagar senare så är inget bättre. Det blir ett återbesök i eftermiddag. Ingen av oss har sovit något vidare. Mannen har än en gång förvisats från sovrummet, men sonens hosta har färdats genom huset så han har ändå inte kunnat sova. 
Det är fruktansvärt att lyssna till den här hemska hemska hostan som under nätterna förpestat min lille pojke. Hostan som är och låter skarp och grym tar luften ur den lilla kroppen. Och själv kan jag inte göra någonting. Ingen hostmedicin fungerar och hans inhalator...den känns nog bättre som tröst än vad den gör nytta. 
Hostan idag har fortsatt övertag, men låter mer som väsningar i halsen än tidigare. Jag hoppas att det "bara" är ett segt virus som inte riktigt vill ge med sig än att vi ska behöva kämpa mot en eventuell lunginflammation. 

Imorgon tar mannen över och jag kan lämna huset för att spendera en dag på jobbet. Snacka om att man bli sjuk-sunkig själv när man går hemma så här. Man har ingen energi själv, man går i samma kläder dygnet runt och man är och känner sig grå och glåmig. Man hamnar i ett palla-orka-bry-sig-stadie. 

 

För en vecka sedan kom lillfias nya posters som vi ska rama in och sätta upp på hennes vägg. Jag älskar de här bilderna! Miss Bella och Miss Vera från Mrs Mighetto.