Ett dåligt omen?
En vecka, det var allt jag begärde. En vecka. Men det gick inte. Jag vet inte, men det var nog ett dåligt omen som jag borde ha uppmärksammat i torsdags, när jag vid tre olika tillfällen under dagen fick frågan "Är alla friska nu?". Någon har haft nöjet att skratta mig rakt upp i ansiktet och peka finger. Det är så skrattretande men framförallt så oerhört frustrerande att jag bara vill lägga mig i fosterställning och gråta. Ta mig till en annan plats och en annan tid, snälla.
Jag är fullt medveten om att världen snurrar på precis som vanligt utanför husets fyra väggar och jag är fullt medveten om att världen faktiskt klarar sig utan mig. Frågan är om jag klarar mig utan världen...som fortsätter i sin takt där på andra sidan. Jag sa till mannen igår att jag har vabbat för sista gången på väldigt länge! Nu vill jag inte mer. Jag hoppas och önskar innerligt att barnen ska få ett fortsatt friskt och starkt år. Den här starten vill jag inte på något vis uppleva igen. Det tar oerhört på krafterna att se sina barn sjuka. Det tar oerhört på krafterna att ha sjuka barn. Känslan av att räcka till är i stort obefintlig.
Igår var det lillfias tur att vara hemma. Feber och en mindre trevlig slemhosta.
Vid något tillfälle fick vi sanera ungen då hon fick upp allt slem. Skönt förvisso så det inte sätter sig i halsen. Imorse på håret feberfri, men hostig. Det fick mitt nybäddade täcke känna av... Hoppas nu bara det håller sig till det här och inte utvecklas till något mer.
Ha ha märks det att jag är nere i en nedåtgående och negativ trall? Jag ska försöka hitta min väg tillbaka dit där solen skiner. Men det är lite svårt. Igår blev det dock lite ljusare då jag fick en chokladig direktleverans till dörren. Kan säga att den satt som en smäck! Tack <3
Jag är inte mer än en människa. Så lite choklad mitt i deppigheten behövs. Och ibland ställs man inför svåra prövningar. Prövningar som man ska ta sig igenom. De senaste fyra veckorna har inneburit längre tids sjukdomar i det här fantastiska hemmet, dödsfall i familjen och sjukdomsbesked. Ibland blir det lite too much... Men det kan bara bli bättre!
Nu ska jag ta mig upp, upp, upp. Och iväg.
Over and out!
/W
Hoppas familjen kryat på sig och att det blir nya friska tag till veckan. ;)