And so it begins
Då kom vi till det där stadiet då kroppen tvärt stannar och det finns inget i världen som kan fungera som något livsuppehållande. Inget. Det är vida känt och nästan ingen kan undkomma eller undgå att det händer.
Det räckte med två veckors hårt arbete där hjärnan gått i högvarv för att skapa magi och de bästa förutsättningar för en tokbra uppstart av det här läsåret.
Under sommaren har hela kroppen gått på halvfart och jag har i stort sett vänt på dygnet. Inget har varit jobbigt eller ansträngande direkt. Men det räckte, som sagt, med några dagars arbete och kropp och knopp sade godnatt. Med andra ord - Jag kom. Jag såg. Jag segnade ner i soffan och där blev jag. Typiskt! Jag som hade en plan på hur fredagen skulle bli. Och så somnar jag. På riktigt. Vad är det!? Jag somnar inte i soffan. Det är ett big NO NO för mig. Jag går och lägger mig när jag är trött, men i fredags hade tittorna inte en chans att lyckas hålla sig öppna.
Och i ärlighetens namn vet jag inte vad som är värst. Att jag somnade eller att vinet som hälldes upp smakade blask och kunde lika gärna vaskas. Mitt favvovin dessutom. It makes no sense.
Det är vad det är med att ha semester. Störtskönt och väldigt underhållande. Men att sedan komma igång igen och förvänta sig att man ska ta vid där man slutade är ju ett mission impossible. Och det är likadant varje år. Förstår inte varför jag blir lika förvånad. Det är liksom mer regel än undantag att somna i soffan efter en arbetsvecka. Även om jag då aldrig gör det...
Och så ska nya tidsrutiner tränas in. För oss alla. Häromdagen fick vi gå upp galet tidigt för att komma i tid.
Och det där med att komma i tid är också en sådan grej som har blivit mer och mer jobbigt det senaste året. Jag har alltid varit en förespråkare av att komma i tid. Man kommer inte innan avsedd tid eller efter. Värst är ändå efter. Haha men något hände när lillasyster kom. Det har alltså blivit allt svårare att hålla tiden. Jag har blivit en så kallad tidsoptimist. Det är det värsta. Jag vet. Det låter helt stört (men jag är störd). Och i år har jag vissa dagar som är något tidigare än andra. Och hur jag ska lyckas få ihop detta ska bli oerhört spännande att se.
Idag var det sonens första cup den här höstsäsongen. Det gick bra. En förlust och två vinster där han satte några mål. Efteråt körde vi till svärföräldrarna. Där botaniserade vi i deras trädgårdsland och fyndade en del läckra gröna ting.
Chilin är dock från chiliplantorna som vi har hemma, men de kommer från början från svärfar. Och bland de plantorna upptäckte vi att vi råkat få med oss en paprikaplanta. Så inom kort kan vi plocka paprika också.
Nåja. Nu ska jag ge det där vinet en ny chans. Håller tummar och tår på att det smakar så som det ska. Annars lär det bli en total besvikelse.
Jaja, over and out!
/W - störd...