Wohooo!
Har lagt mig till ro i sängen. Sonen ligger bredvid och hänger sig till iPaden. Mannen har flytt ut i verkstaden för att sätta idé till handling och dottern är lagd. Äntligen lite peace and quiet.
När jag körde till jobbet imorse var jag fullt fokuserad på dagens planering och hade en innerlig önskan om att fullgöra dagen utan några krångligheter som att ta emot oönskade samtal från barnens förskola och skola. När det gäller barnen är jag nu alltid på helspänn och har i stort sett alltid i beräkningen att någon av dem ska vara sjuk...hur sjukt det nu låter. Men så som de senaste tre fyra månaderna har sett ut, är det min vardag och jag förväntar mig inget annat.
Att jag nu lyckats arbeta i två hela veckor utan att behöva vara hemma med sjuka barn, att jag själv är sjuk eller att lovdagar kommit emellan, känns helt fucking fantastiskt! På riktigt! Det är liksom första gången sedan december månad.
De här månaderna har tärt på mig, mannen och enormt mycket på förhållandet. Det har varit slitningar till höger och vänster och sura miner. Men efter idag är det allt annat än sura miner! Lyckan är total och för en utomstående skulle det mycket väl tyckas vara urlöjligt att fira två hela fullgjorda arbetsveckor, men icke!
Sen har ju solen lyst klart hela veckan och gräset börjar bli grönare. Det går med andra ord på rätt håll. Det var ju till och med så behagligt i måndags att fötterna kunde stoppas i ett par lättare sandaler och vi kunde vara ute på kvällen. Underbart!
Solen, värmen och allt vad det för med sig gör att allt blir och känns så mycket lättare. Livet är en fest. Så enkelt är det!
Over and out!
/W