Solsken, resor och hypernervositet
Så där ja. Äntligen en lördag med sovmorgon utan barnaskrik och oväsen från leksaker som kastas till höger och vänster. Skönt. Förstår inte varför de små liven ska vakna så okristligt tidigt när det är lediga dagar. Helt onödigt enligt mig. Sov för fan!
Förmiddagen och halva eftermiddagen har sedan spenderats på en idrottplats, i strålande solsken, för att med spänning följa sonens framfart på fotbollsplanen.
Även lillfia tyckte det var oerhört intressant att följa storebrorsans framfart (kanske mer bollens...?). Det blev verkligen en härlig dag med skön vårvärme.
Efter fotbollscupen drog jag och sonen till affären för den månatliga storhandlingen. Det ekade något i kylskåpet så det var hög tid att fylla upp hyllorna igen. Och för en gångs skull kom jag ihåg att köpa hem världens godaste grej! Jalapenomjukost och croustades som sedan skjutsas in i ugnen. Jisses, vad gott! Jag skulle kunna äta hur många som helst. Sjukt galet gott! Gillar man chili cheese, älskar man de här. Ett perfekt tilltugg eller förtugg.
Snart närmar det sig vår USA-resa. Har tänkt på denna turen ofta den senaste tiden. Och det är bara 72 dagar kvar. Vet egentligen inte hur jag tänkte förra sommaren när jag bokade resan. Det är tänkt att jag ska ha dottern i knäet i ca nio timmar. Jisses...! Den här ungen är ju överallt och ingenstans. Och så ska vi förvänta oss att hon ska sitta någotsånär still under hela flygresan. Heja oss, säger jag bara.
Jag längtar. Det gör jag verkligen, men jag bävar för flygresan. Mer och mer för varje dag som går. Jag vill ju tro och hoppas att det kommer gå bra. Vi håller tummarna på att vi hamnar bland några barnvänliga människor eller andra barnfamiljer som för väsen så vi slipper få skulden för eventulla utbrott...som är mer regel än undantag nuförtiden. Första flygningen går snabbt. Det blir en vända ner om kontinenten för att sedan flyga till New York. De timmarna ser jag verligen inte fram emot. Jag lär väl gå ombord med ett par glas cava i varje ben. Efter ett par dagar styr vi flymaskinen till Florida. Där stannar vi i två veckor. Men sen kommer ju en hemresa också. Pust.
Förra året när vi åkte till Grekland var det ju så himla nimt att amma under flygresan. Det var sövande och bra, för tösen sov nästan hela vägen dit och hem. Hahaha nu är det andra bullar. Men än ska jag inte måla fan på väggen. Det kan ju faktiskt gå hur bra som helst.
Och till vintern ska vi dra söderut och då sitter hon i egen stol. Tänker att det blir lättare då. Men för en två-åring är det ändå svårt att hålla sig still en längre tid. Hahaha hur gjorde man förr? Hur gjorde mamma och pappa med mig? Var jag lika hyper som mina barn varit och är? Får nog ha en utfrågning snart.
Nä, nu väntar ett glas rött på mig.
Tjing tjing!
/W - hypernervös!