Kaffe, turistfällor och saker på hög
Inleder den här morgonen, så som alla andra, med ett par koppar kaffe. Livsnödvändigt och alldeles fantastiskt gott. Tänker på alla livsnjutare där ute som njuter lite extra nu den här veckan. Det är många som lagt svensk mark bakom sig och passar på att uppleva kultur, värme, spänning, fantastisk mat och dryck och konsten att bara vara. Önskar ju självklart att vi också var iväg någonstans, men den som väntar på något gott...ha ha väntar alldeles för länge!
Igår var sonen borta hela dagen. Han var egentligen borta sedan jag lämnade av honom i tisdags förmiddag innan jag drog till jobbet. Han ville bli kvar och kom först hem igårkväll. Snacka om att det blev tomt! Och tyst. Ganska skönt faktiskt, men konstigt nog så saknade jag det ändå. Så på kvällen passade vi på att se en rulle i lugn och ro utan att behöva pausa var femte minut, tjata om tandborstning och bråka om att det är dags att gå och lägga sig.
Vi har lånat hem alla Harry Potter-filmerna. Vi har sett ett par tidigare, men tänkte gå igenom alla. Eventuellt drar vi till Universal studios i Orlando nästa sommar och att ha sett alla filmer då kan ju vara passande. Men troligtvis gör vi det inte då det kostar sjukt sjukt mycket pengar att komma in. Löjligt mycket och jag känner att det nog inte är värt det. Vi ska försöka undvika alla typiska turistfällor under vår rundresa.
I tisdags körde jag, som sagt, till jobbet. Det blev en del planerat och jag fick städat på mitt skrivbord. Nu ska jag bara försöka hålla det iordning... Vet ju liksom hur det kan bli. Suck! Det går ett tag och sedan är det belamrat med böcker, arbetsuppgifter, inlämningsupgifter och ja you name it. Jag har förvisso en hörna kvar att ta hand om och sedan är det tipp topp. Ska bara hitta ägaren/ägarna till alla böcker och grejor som ligger där på hög.
Imorgon är det fotbollscup. Kvällscup. Sonen spelar sin sista match kl 20.00. Vi kommer vara trötta, det är en sak som är säker. Och sedan upp dagen efter för att sticka ut i naturen för att bli fotograferade. Det är verkligen i sista rappet som några löv sitter kvar på träden. Bok-träden har kvar sina och det är till en bokskog vi ska, så jag håller alla tummar och tår. Vädret ser ut att vara på vår sida så det kan jag vara lugn för!
Nu är det liv i luckan och jag ska tydligen spela UNO. Så tack mej, leverpastej!
/W
