Väder och annat viktigt?
Godmorgon!
Tänkte det var dags att författa ihop ett inlägg. Dels var det alldeles för länge sedan sist och dels så har det kliat i fingrarna. Men även om det kliat i fingrarna så har jag inte haft något att skriva om. Jag menar, det ska kännas meningsfullt att sätta sig bakom skärmen och printa ner en massa digitala kråkfötter och inte ett tvång. Ordbajseri - not my thing.
Den senaste tiden (hela mannens semester) har det varit full aktivitet på alla fronter man kan tänka sig. Vi har inte haft en lugn stund sedan...sedan i torsdags faktiskt. Varje dag har det varit något inplanerat. Jag gillar när det händer grejor hela tiden, men det har faktiskt varit lite too much. Mannen är tvärtom och jag har märkt på honom att det nästan varit lite plågsamt. Ut och flänga hitan och ditan. Så i torsdags blev det en lugn hemmadag där vi kunde nöta på soffan. Haha en konstig känsla. Och TV:n var igång. Bara det!
Dottern utvecklas på i rask takt och det händer nya saker varje dag. Igår till exempel vaknade jag av en oerhört glad röst som gick i ett. När jag öppnade ett trött öga och sneglade till höger fick jag se en pigg och glad tjej halvståendes i spjälsängen. Halvståendes! Mitt annars så trötta öga ändrade karaktär och den där grusiga känslan försvann i ett nafs. Kroppen som brukar vara lagom förlamad oerhört tidigt på morgonen, blev fullt rörlig!
Saker testas hela tiden. Och saker smakas på hela tiden. Den där dammsugarvalsen som jag gjorde tre gånger om dagen när sonen var i samma ålder har jag fått återuppta. Dock inte tre gånger om dagen, men det blir minst en gång i alla fall. Det är fullkomligt obegripligt hur en sådan liten människa kan hitta mikroskopiska ting på golvet när det dels är nystädat och dels fullbelamrat med leksaker. Varför över huvudtaget bry sig om smuts och annan skit när det finns färgglada och plingeliplonglåtande leksaker, som jag kan tycka är mycket roligare...? Men som sagt, barn är obegripliga som en viss GW Persson en gång sade.
Sommaren, om jag nu kan kalla den för det, lider mot sitt slut. Jag har varit oerhört bitter över vädret. Det har varit katastrof! När jag sett samtida bilder från övriga Sverige har jag faktiskt haft svårt att förstå att vi befunnit oss i samma land. Torka och brandrisk och medelhavsvärme har det pratats om. I Skåne pratar vi om syndafloden istället. Jag tror Skåne skulle kunna försörja hela världen med vatten efter den här blöta sommaren. Löjligt ju! Det är som jag säger, borta är bäst och hemma är bra. Jag känner riktigt hur min själ lider. Det gör ont. Något drar i mig hela tiden. Jag hade nog kunnat packat en ryggsäck med enbart det nödvändiga för att sedan bara gå. Gå och låta tillfällen ta hand om resten. Men jag är för feg... Dessutom hade jag inte för något i världen velat göra det ensam. Jag vill kunna dela mina äventyr, känslor och upplevelser med man och barn. Så går jag, får de gå.
Nu ska jag inte grotta ner mig för mycket i de tankarna, det är det ingen som mår bra av. Istället ska jag fokusera på att elda upp badtunnan (<---- hahaha inte elda upp elda upp!), städa och fixa inför eftermiddagens MOS. Idag blir det orginal-MOS dvs MOS utan män och barn. Idag kan det regna bäst det vill för vi ska bli blöta oavsett!
Så med det, önskar jag dig en förträfflig lördag!
/W - a restless soul