Milstolpar
Och så var det det här med milstolpar i livet. Vissa milstolpar ska vi alla gå igenom, medan andra ser olika ut beroende på var i livet du är. Den största milstolpen i alla människors liv är ju ändå att födas. Bara det är en bedrift i sig (för alla inblandade!) och den absolut största händelsen i ens liv. Du är inte riktigt medveten om det och är det väl egentligen inte förrän du själv sätter en liten människa till världen. Vid det ögonblicket går både du och bebisen igenom vars en milstolpe. Skithäftigt!
Sen har vi under det första levnadsåret massor av milstolpar som sedan kommer mer sällan. Men en stor milstolpe som alla också ska gå igenom är att börja i skolan. Det är stort! Barnet lämnar förskolans trygga hamn och kastas ut i den stora världen. Och så var det idag. Plötsligt (vilket är helt ofattbart!) blev det dags för sonen att börja i skolan. I förskoleklass, men ändock. Det är ny plats, nya vuxna, nya och väldigt många barn, nya rutiner, nya tider, ja allt är nytt. Och stort.
Hur i hela helsike gick det till? Det känns ju som att han precis kom till världen. Min store lille kille är inte så liten längre...
Han var galet nervös igår och vi ska inte snacka om hur hispig han var imorse. Han sa att benen skakade så nervös han var. Stackare! Men allt hade gått bra och han är redo för en ny dag imorgon. Och det är jag också. Den här hönsiga mamman ska bara intala sig själv lite till att det är okej att navelsträngen klipps. Om den någonsin verkligen klipps...?
En annan milstolpe den här kvinnan ska igenom nästa vecka är ett frisörbesök. Ha ha ha kanske inte så farligt, men efter att ha gått till samma hårfrisörska sedan 1990, och jag har i stort vägrat någon annan röra mitt hår, ska jag nu testa en ny förmåga. Tyvärr, på grund av sjukdom, får min fina gamla frissa lägga ner och jag får nu ge mig ut i hårvärlden och hitta en ny superfrissa. Ska bli ytterst spännande! Jag vet inte riktigt vem av oss du ska önska lycka till till...
Idag tog dottern, A.K.A vilddjuret/trollet, sina tre första jag-håller-i-mig-steg. Jag menar, hur sjukt är inte detta!? Hon lärde sig förra veckan att sätta sig upp själv från liggande. Ett par dagar efter det ställde hon sig på knä och från ingenstans stod hon plötsligt upp. Det händer saker hela hela tiden nu. Och vi måste vara på vår vakt. Hon är överallt och ingenstans och gör precis allt hon inte får. Det är en illmarig liten unge med en räv bakom öronen vi har att göra med, men attans vad vi skrattar om dagarna!
Med sagt, ska jag nu göra att magplask i sängen. Måste sova! Stor dag imorgon. Sonen ska till skolan. Igen.
Over and out!
/W - hönsmamman