En monsterhelg
Hoppsan vad tiden går! Inser att jag inte skrivit något sedan den 3 september. Har funderat på det många gånger, men att få tummarna loss är ibland svårt eller så har det inte gått rent tidsmässigt. Det tar ändå sin lilla tid att skriva. Jag är ju inte den som bara skriver och publicerar. Texten måste bearbetas några gånger.
Sist handlade det om att jag inte skulle gå Skåneleden med mina elever. Jag hade alldeles för många sammandragningar vilket gjorde att vila var prio ett. Nu har jag vilat och jag känner att kroppen orkar en hel del till. Visst, det finns dagar och tillfällen jag behöver stanna upp, men jag känner mig ändå starkare. Kanske för mycket för mitt eget bästa. Tur jag har människor runt omkring mig som vågar sätta ner foten och ge mig den där arga blicken och peka med hela handen.
Det är inte lång tid kvar nu. Gick in i vecka 32 idag. Känner att jag gärna hade fött redan igår. Just nu vill jag bara ha ensamrätt om min kropp. Det lilla yrvädret som tar upp större delen av min insida kräver sin plats och det känns. Visst är det mysigt och gulligulligt att vara gravid, men inte alltid. Jag förstår inte människor som säger "Jag skulle kunna vara gravid alltid". Sådan charm ser jag inte med att vara gravid. Framför allt inte när man då har vissa problem... Men det är tur att vi alla är olika. Och det är en jäkla tur att det bara handlar om nio månader man går dräktig och inte 21 månader som en elefant! Men en sak är säker och det är att kroppen är fantastisk som förändras och låter ett liv utvecklas inne i en annan kropp. Och hur kroppen sedan arbetar för att driva ut det här lilla livet. Den kraften! Ja, vi får se om jag får uppleva det den här gången eller om jag blir snuvad en gång till. Time will tell.
Förra helgen var vi i Göteborg. Vi skulle titta på Monster Jam. Jag och mannen såg detta för 10 år sedan och tänkte nu att det var dags för sonen att bevittna detta högljudda och fartfyllda spektakel.
Först var det Pit Party, både inne i och precis utanför arenan, där vi kunde gå runt och titta närmare på bilarna och prata med chaufförerna och få autografer. Några timmar senare var det dags för själva showen. Det är väldigt häftigt, men jag skulle vilja se en show i USA för jag tror det är mer drag där och att man kör till bilarna kraschar totalt. Det är ju sånt jag vill se, lite stunts och crazy tricks med bilarna. Här var det mer hopp över hinder. Ja ja, att det är fysiskt möjligt att få ett fem ton tungt fordon med däck stora som hus att hoppa flera meter upp i luften är en bedrift i sig, tycker jag. Och helt klart värt att se!
Först var det Pit Party, både inne i och precis utanför arenan, där vi kunde gå runt och titta närmare på bilarna och prata med chaufförerna och få autografer. Några timmar senare var det dags för själva showen. Det är väldigt häftigt, men jag skulle vilja se en show i USA för jag tror det är mer drag där och att man kör till bilarna kraschar totalt. Det är ju sånt jag vill se, lite stunts och crazy tricks med bilarna. Här var det mer hopp över hinder. Ja ja, att det är fysiskt möjligt att få ett fem ton tungt fordon med däck stora som hus att hoppa flera meter upp i luften är en bedrift i sig, tycker jag. Och helt klart värt att se!
Grave Digger som är sonens absoluta favorit var den som var mest populär. Sonen Son Uva Digger var nog den som körde som en värsting, dock utan någon större skada. Det fanns de som landade upp och ner, men den här kom upp på hjulen igen och kunde köra vidare. Helt galet!
Det blev en varm dag. Vi hade solsida hela eftermiddagen så vi var rätt svidda i pannan när vi lämnade Ullevi.
På kvällen hade vi bokat bord på Pinchos. Guuud, vad jag älskar den restaurangen! Alla dessa smarriga små rätter. Men ack vad mäktigt det är. Det tror man inte när man sitter med menyn i telefonen och ska beställa.
Sonens totala betyg för hela helgen - han ville stanna kvar på hotellet. Han ville bo kvar där i minst 12 tolv dagar. När vi frågade honom om Monster Jam så var det inget i jämförelse med hotellet. Nähepp... Att sova i våningssäng och bada i bubbelpool är tydligen det som är det bästa. Good to know.
Snart har även den här helgen passerat. Och vilket väder vi haft! Igår körde vi till stranden vid Friseboda naturreservat. Där var nästan inte en människa. Och helt lugnt. Underbart!
Vi träffade fotograf Annika Nyberg för att ta gravidfoton samt familjefoton. I paketet ingår även nyföddfoton som ska tas när bebben är runt sju veckor. Det ska bli oerhört spännande att få se bilderna. Jag ska få en liten sneak peek idag. Jag bad mannen ta smygbilder med min telefon bara för att se hur jag såg ut då jag hade bytt om till något väldigt enkelt. Blir nog bra det där!
Vi träffade fotograf Annika Nyberg för att ta gravidfoton samt familjefoton. I paketet ingår även nyföddfoton som ska tas när bebben är runt sju veckor. Det ska bli oerhört spännande att få se bilderna. Jag ska få en liten sneak peek idag. Jag bad mannen ta smygbilder med min telefon bara för att se hur jag såg ut då jag hade bytt om till något väldigt enkelt. Blir nog bra det där!
Idag får vi se vad dagen har att erbjuda...förutom alla tråkiga måsten som behöver göras. Städning är prio ett då det ser ut som att en bomb har briserat i varje vrå av huset. Sedan får vi väl ta och komma ut och lufta lungorna lite. Vem vet, det kanske börjar regna och bli höst på riktigt snart...
På återseende!
/W